Fredagen den 12 April: Önskvärd besvikelse

12 april, 2019 0 av antonhallor

Hej igen,

Någon vecka sen senast. Inlägget om statusen på * blev väldigt uppmärksammat. Det var bra, till och med väldigt bra, det var precis det jag ville. Besvikelse, irritation och svek. Många tog så illa upp som vad man kan förvänta sig, andra höll nog bara med om allt som stod. Jag har förståelse, vem fan blir inte upprörd när någon slänger skit på det man själv brinner för. Det är helt rimligt. Saker blir inte som man tänker sig jämt, likaså med utfallet på vår arbetsplats. Jag gissar att ingen skulle sätta så låga mål på en arbetsplats så att man kan vara nöjd med situationen här i dagsläget. Jag har valt att dölja inlägget för nu, det fick den uppmärksamheten jag önskade. Jag har fått tagit mycket skit efter inlägget, men det var jag beredd på. Inte alls speciellt konstigt. Hade varit tusen gånger mer kärleksfullt om jag skrev och framförde allt som är jävligt bra här. Våran nya sportanläggning, vårat magiska spa eller den fridfulla atmosfär som finns här. Men hur skulle det vara om alla blundade för destruktiva situationer, blundade för alla problem och gick vidare som inget hänt. Även jobbiga saker behöver tas hand om tills bättring sker. En del av förhoppningen med inlägget var alltså att skapa turbulens, för det betyder att bakomliggande omtanke och omsorg finns. Hade ingenting hänt efter inlägget hade det betydd att ingen brytt sig, det hade gjort mig orolig på riktigt. För finns det de som bryr sig, finns det också nånstans viljan att förändra. Det känns bra. För mig är det viktigt att viljan finns hos de jag jobbar med, annars kan det kvitta. Oavsett arbetsplats eller situation bör man jobba för personalens bästa och se till så att de är motiverade att jobba framåt. Jag vill precis som alla andra vara stolt över min arbetsplats, det har jag dock inte kunnat varje dag i vinter tyvärr. Fram tills inlägget skrevs kändes situationen här något hopplös. Nu känns det bättre. Många har reagerat kraftfullt, andra har valt att förtiga sin opposition, men saker har faktiskt förändrats. Mer omtanke till oss i personalen ges och vad mig anbelangar hör jag kloka tankar när fåglar viskar. Det är fortfarande inte bra. Men jag förutspår bättring. Medvetenhet är första steget. Viljan att förändra är andra. Steg tre är att ta nya beslut.

Om en vecka är säsongen slut för de flesta här. Vi har jobbat dag ut och dag in sen i december med varandra. Fem månader i snöoväder, solsken, mörker och ibland med stjärnklara nätter. En brist av många jag har är just avslut, de är så pass jobbiga att jag ibland väljer att skippa dem. Relationer har början och de har slut. Många här kommer jag aldrig mer att träffa, en del kommer jag säkert stöta ihop med när jag minst anar det och några kommer jag hålla kontakten länge med. Det är inte omöjligt att jag återkommer hit, kanske som turist, kanske som anställd. Om det senare ska ske behöver dock mycket ändras. För mig törstar stora äventyr, utmaningar och utvecklande arbeten. Jag vill fortsätta utvecklas som tränare. Sen vill jag flytta till andra sidan jorden. Den biten verkar dock vara löst. En betald flygbiljett senare och namnteckning på ett anställningsavtal så är den drömmen snart verklighet.

Mycket har jag att se fram emot, mycket saker kommer ske. Det hela får mig att le.

Fjälltopploppet.
Åk en mil vinn en bil.
10Mila.
Danmark.
Irländska mästerskapen.
Tågresa.
Närkekvartetten.
Stockholm.

Tack för er som finns där!
Anton Hallor