Mån 17 september: Två bröllop och en högsäsong

17 september, 2018 0 av antonhallor

Hej. Long time no see.

 

Bloggen lever, så gör jag. Tack och lov. Jag har varit nära på att duka under flera gånger i sommar dock ska ni veta. En högsäsong i Salto med personalbrist och undermåliga rutiner får en att gå på gränsen till vad som är möjligt. Psykisk och fysisk kollaps var nära, men lyckades på något underligt sätt hålla mig flytande utan att bryta ihop och sitter idag med ganska god sinnesro utan att vara speciellt utbränd. Sen har såklart känslorna vart nära att ta kol på en även denna sommar, oavsett vart jag är lyckas jag alltid gilla någon mer än vad som är rimligt, vilket leder till mental kollaps och nedbrytning. Har tyglat känslorna och de är åter i kontroll. Sen har jag såklart varit nära att stryka med rent fysiskt också. Vissa träningspass i sommar har kanske varit både nära, på och över gränsen till vad som varit ok. När jag klättrade Ahkká och var nära på att bryta ihop på toppen, eller när jag besteg Njieras fjällmassiv och tog klippväggen upp istället för vägen runt, eller när jag sprang nerför Rásek och ramlade men klarade mig oskadd, eller när jag friklättrade med Molly och var nära på att både få stor sten över mig i samband med att jag nästan ramlade ned för klippan. Klarat mig bra trots allt, inga akuta skador what so ever (typ). Lite ont i ett knä, fast överansträngd blir jag alltid nånstans.

Så all good ändå.

Nu är ju inte säsongen slut, det är 2,5vecka kvar, men det är dags att runda av ändå. Äventyret är snart slut här. Förhoppningsvis kommer ett till inlägg lite senare om säsongen i sin helhet, men det är inte troligt. Jag har iaf sprungit 100mil här i fjällen på 100dagar, har blivit befordrad från servitör till serveringschef, jobbat ca. 45h i veckan & tränat runt 8-9h. Sovit 8-9h om dagen + 1h vila. Tagit ett kliv rent fysiskt och blivit lite mognare i mitt arbete. Det jag tappat är nog kontakten med många hemma, tyvärr, försökt hålla kontakten så gott jag kunnat men ibland går pusslet inte ihop. Tanken är att gottgöra det genom en semester några veckor nu för att umgås och träffa alla sköna människor jag känner men inte sätt sen i våras. Främst saknar jag Örebro med Omnejd.

Så vad är tanken framöver. Ja. Ett fett jobb vore ju drömmen. Har lite och ingenting på gång. Just nu lever jag mest i bubblan av att vara nöjd med som det är. Att ha klarat sommarens utmaningar och fortsätta umgås med dem fantastiska människorna jag träffat här. Snart vaknar dock äventyrsmonstret i mig och får jag gissa så bär det snart ut på något fett igen. Stakmusklerna börjar bli sugna på snö och jag sugen på något nytt svårt och roligt. Sen hoppas jag kunna slänga in lite blogginlägg framöver, men det återstår att se.

 

Lite bilder på det kanske?

Tack och hej för nu! Ses på 25manna!